onsdag 4 maj 2016

DET SOM FÖRÄNDRADE ALLT

Bara jag går ner de där kilona, kommer jag älska mig själv, trivas och bli nöjd. Vi har nog mer eller mindre alla tänkt tanken, har vi inte? Jag levde i många år utefter den tron. Den starka, nervkittlande, förväntansfulla, så stenhårt övertygande tron att lycka faktiskt skulle sitta i spegeln, eller i siffrorna på vågen. Jag har varit på bägge sidor nu - och oj, så fel jag hade. Min största förlust sitter inte i de där 20 kilona, utan i alla dagar jag nekade mig själv kärlek.
Jag är 24 år, fyller om en månad snart 25. Jag kan ägna tid åt att skylla på det skeva samhälle jag är född och uppvuxen i, som har tvingat in konceptet "viktnedgång betyder skönhet" och "mat är din fiende" i våra liv. Eller så kan jag skylla på mina föräldrar som släppte in komplexen i vårt hem genom att framför oss barn prata om sin vikt och sitt utseende i enbart negativa tungor. Jag har aldrig hört min mamma säga ett gott ord om sin kropp. Det i kombination med att min pappa så generöst föreslog att jag, vid tolv års spinkig ålder, kanske skulle börja göra uppehåll med godis för att "nu förstår du, i din ålder är då man lägger på dig och du vill väl komma i bikinin". Visst ville jag det. Och vips så var järnspökena inbjudna även i mitt huvud, med sig hade de komplex, självförakt och ohälsosamt orealistiska ideal som jag slaviskt styrde mitt liv utefter. Det tog mig 11 år att bli kvitt dem och de försöker fortfarande ta sig in ibland. Nu ska jag ge er tråkiga nyheter: Det var inte 20 kilos viktnedgång som fick dem att försvinna och jag hade aldrig kunnat stanna vid denna vikt om de idealen hade funnit kvar inom mig. 

När jag la om min kost och på köpet gick ner 20 kilon kom aldrig den där känslan av nöjdhet och lycka som tanken på viktnedgång lovordar oss och får oss att kämpa för. I mitt huvud fortsatte maskineriet att jobba vidare efter idealet, fokus flyttades bara från ena stället till ett annat på min kropp och järnspökena fortsatte att föröka sig. Bara för att min kropp blev smal betydde det inte att jag såg mig själv som en smal person. Ribban togs automatiskt inte ner -snarare höjdes den ytterligare.

Idag, två år senare, är jag närmare inre balans än jag någonsin varit. Jag känner mig nöjd, till freds med och stolt över min kropp. Och jag unnar alla den känslan! Men låt er inte luras av att den kommer med en viss siffra på vågen eller om du stryper dina kalorier, det om något skrämmer den bara längre bort. Visst är det lätt för mig att säga, jag har gått ner de där 20 kilona -men här kommer poängen jag vill dela med mig av: Jag har inte börjat älska min kropp pga viktnedgång, snarare gick jag ner tack vare att jag kastade idealen och började älska mig själv. Min inre vändning kom för två år sedan och den kroppsvikten blev ett resultat av det.

Oavsett hur många bantningstips du provar så kommer inget att fungera lika mycket som mitt. Två viktiga saker förändrade mitt liv och idag tänker jag dela med mig av dem:

 1. Din syn på hälsa. Hälsa innebär inte en sund kroppsvikt - en sund kroppsvikt är resultatet av en hälsosam livsstil. Ser du skillnaden? När du tänker på mat så ska inte det vara förenat med kalorier -utan hälsosam energi. Du ska inte äta för att nå en viss målvikt, utan för att ge din kropp maximalt med näring. Vår syn på kost och kropp är rent utsagt förbannat skruvad. Samhällsidealen idag får oss att fokusera på antalet kalorier snarare än näringsinnehållet av dessa kalorier. Vår kropp är en mäktig maskin som behöver bränsle för att prestera och köra på dag ut och dag in. Om du prioriterar ett bra drivmedel i kombination med omtanke och underhåll så kommer den med största sannolikhet ge dig maximalt med mil utan att gå sönder. Även om det är oerhört svårt och du kanske har en övervikt som du bara MÅSTE bli av med: Släpp fokus på vikten i sig och börja tänk hälsa. Vad är då hälsa? För mig är hälsa ett levnadssätt som fokuserar på att ge kroppen maximalt med bränsle + underhåll för att den i gengäld ska få dig att må så bra som möjligt och så länge som möjligt. Istället för att tänka vad kan jag äta och göra för att gå ner i vikt börja tänka vad kan jag äta och göra för att jag långsiktigt ska må riktigt bra?  

Tänk bränsle och underhåll. När det kommer till bränsle är ditt största ansvar gentemot din kropp att mata den med näringsrik mat som ger den bra och hälsosam energi. Fundera på vilken mat som just din kropp mår bra av? Blanda inte ihop det med vad du tycker är gott, en diet baserad på enbart Marabou får inte heller din kropp att må bra. Sätt heller inga förbud, i en god balans finns även utrymme för det som smakar gott men fokus ska ligga på det som gör gott. Ställ dig frågan: vad är den bästa energin för min kropp? Det kan vara svårt att ge ett direkt svar på, men kanske kan du börja fundera på hur din kropp reagerar på olika typer av mat? Finns det något som får dig att känna dig piggare och håller dig längre mätt, eller kanske mer svullen i kroppen? Idag vet vi bättre än att tro att tallriksmodellen passar alla och det finns oändligt med information på nätet som beskriver olika kosthållningar. Det handlar inte längre om olika bantningsdieter, utan om valet att få äta på det sätt som passar just ens egen kropp. Kanske behöver du läsa på om olika kosthållningar, fundera på vad som låter fungerbart för just dig och därefter testa runt hur det får din kropp att må? Ett tips är att leta upp någon som på ett viralt sätt bjuder på näringsrika recept och hälsosamma tankesätt, bara genom att googla hittar du mängder varav jag är en. Viktigt att tänka på är att alla definierar vad som är "hälsosam mat" på olika sätt. Vi utgår alla från vad vi själva mår bra av och tror på. Det som är rätt för mig behöver inte vara rätt för dig, det måste vi lära oss att acceptera och välkomna. Efter att du själv ha testat runt, ställ dig frågan: vilken kost känns mest hälsosam för dig? Vad anser du är "nyttigt"? Sök dig till människor med samma tänk, tack gode gud för Google, och försök hitta så mycket inspiration som möjligt. Bloggar och sociala medier erbjuder ett hav att människor som vill inspirera andra med recept och råd. Våga fråga om det är något du undrar, det är gratis. Kost är bränsle, beroende på vad för typ av näring du äter så antingen stärker du din kropp eller bryter ner den. Så se till att ta ditt ansvar och ge din kropp en bra sådan. 

Den andra delen av hälsa är underhåll. Det betyder inte att du måste tvinga dig ut och springa om du avskyr det eller köpa ett dyrt gymkort när skrot är det sista du vill lyfta. Samma sak här: förknippa inte träning med viktnedgång, utan med hur det underhåller din kropp och hur bra det får dig att må. Skifta fokus. Släpp krav och kaloriförbränning - tänk endorfinkickar och förstärkning av fysiken. Vilken fysisk aktivitet mår du bra av? Jaså den, ja den är också hälsosam. Men förutom den, vilken aktivitet mår din kropp bra av? Vad tycker du är roligt? För just den ekvationen är viktig: må bra+finna nöje i att göra det = god vana som skapar långvarigt resultat.  Det finns ett nästintill oändligt stort utbud med aktiviteter som erbjuds, både under ordnade omständigheter och hemma i vardagsrummet med youtubeklipp. Och underskatta inte vardagsmotion: cykel, trappor och promenader är en fröjd för din kropp. Än en gång: släpp krav och tillåt dig att börja från noll och våga prova olika, oavsett hur gammal du är. Genom att i någon form träna regelbundet så stärker du din kropps muskler och skelett samtidigt som huvudet får sig en rejäl omgång må-bra-ämnen. Win win! Det kallar jag att ta hand om och underhålla sin maskin.

Sammanfattningsvis: Programmera om ditt huvud att tänka på hälsa som nyckeln till att må bra, inte gå ner i vikt. Släpp vikten, släpp måttbandet och sluta räkna kalorier. Börja istället fokusera på att tänka bränsle + underhåll. Att ta hand om sin kropp gör man inifrån. Vikten då? Ja, en hälsosam kropp ger resultat i en hälsosam vikt. Vi vänder på ordningen som samhället försöker tvinga på oss mat+träning=viktnedgång=hälsa=välmående för att istället tänka mat+träning=hälsa=välmående=sund vikt.

2. Lär dig älska dig själv. Vi hör det ofta, om vikten att älska sig själv. Ändå har vi så svårt att applicera det på vår kropp och oss själva. Ändå tillåter vi oss att gå på ekvationen att viktnedgång eller ett visst typ av fysiskt utseende är avgörande för huruvida vi kan känna kärlek till vår kropp och oss själva. Genom att leva efter samhällskonceptet att hälsa = viktnedgång häller vi dagligen litervis med tändvätska på den elden. Vi lägger så fruktansvärt mycket energi på att tänka, prata och sträva efter vikt, utseende och komplex. Även här måste man programmera om sig själv. Släppa det sjuka fokuset att en kroppsförändring på något magiskt sätt skulle få dig att älska dig själv. Än en gång -vänd på ekvationen som idag lyder kroppsförändring=självkärlek och tänk kärlek till sig själv = kroppsförändring. Börja älska dig själv till den grad att du vill ge din kropp bra mat och träning för att den ska bra, inte för att den ska se bra ut. Men hur börjar man älska sig själv om man tidigare inte gjort det? Det finns inte en quick-fix varken för egenkärlek eller långvarig viktnedgång, så släpp den tanken. Mitt tips är att jobba med personlig utveckling, något som underbart nog är högst modernt i dagens samhälle.  Personlig utveckling finns att söka på väldigt många håll men handlar rätt och slätt om att du söker upp en kunskapkälla inom detta område (terapeut, böcker, inspirationssajter, seminarier med mera) och att du aktivt ta del av den information du får och gör din bästa för att applicera den på ditt liv och dig själv. Jag lovar dig att det öppnar upp dina ögon på ett helt fantastiskt sätt om du gör det helhjärtat. Det behöver inte kosta skjortan, börja med Mia Törnbloms älskade bok "Själkänsla nu", ta del av hennes fantastiska knep som har fått tusentals människor att börja älska sig själva och märk hur du sakta men säkert börja tycka om dig själv som den du är.  

Sammanfattningsvis: Jobba med att släppa tanken på att en fysisk kroppsförändring är det enda som kan få dig själv att älska och bli nöjd med dig själv. Börja i andra änden: börja älska dig själv så mycket att du på bästa sätt vill stärka din hälsa inifrån och ut, därefter kommer du märka kroppsförändringar som blir bestående. Och på köpet slipper du lägga all energi på att tycka illa om dig själv, livet är för kort för det.

För mig så är det dessa två knep som har förändrat allt. Jag tar hand om mig själv med god mat och träning för att jag älskar mig själv för mycket för att inte vilja ha en god hälsa. Ibland äter jag saker som inte gynnar mig men som smakar gudomligt och då tillåter jag mig själv att njuta. Sist jag kollade vägde jag mer än -20 kg mindre än jag gjorde för 2,5-3 år sedan (och dessförinnan har vägt i många år). Nu har jag kastat vår våg sedan länge och väger mig aldrig. Jag jobbar fortfarande med järnspöken som ibland ber mig ställa mig på vågen när jag är bortbjuden hos någon, men jag är så övertygad om att vikten som måttstock inte ger mig en sund bild av hälsa, att jag låter bli. Istället fokuserar jag på bra mat (bränsle) och motion (underhåll) samt personlig utveckling. Måttstocken för min hälsa är hur jag mår och känner mig -inte vad jag väger. Ibland har jag dåliga dagar precis som alla andra då jag är ur balans, men i det stora hela så har jag äntligen hittat ett sätt som får mig att må bra.

Min kropp är inte sett till samhället perfekt. Den har celluliter, bristningar och två bröst som har ammat ett barn i ett år. Men det är aldrig något jag skulle lägga min fokus på numera, den väljer jag att lägga på hur tacksam jag är över att den har skapat vår son, tagit mig igenom en svår sjukdom och att jag idag är en frisk och pigg mamma. Den är vacker och stark, inifrån och ut.

Inte riktigt ett receptinlägg, men denna bit betyder minst lika mycket för mig som att inspirera med goda maträtter -att inspirera människor att skifta fokus på vad hälsa egentligen är. Jag hoppas att det har nått någon därute och önskar er en fantastisk dag! Imorgon får ni recept på min favoritsås till grillningen. Mums!

Love,
Louise
Organic by Mommy  

1 kommentar:

  1. Så himla bra och viktigt inlägg! Jag jobbar hela tiden på att tycka om mig själv och ge mig själv samma, rimliga förutsättningar som jag ger andra människor. Varför är jag så hård mot mig själv, när jag inte har samma krav på andra? Jag behöver ge mig själv samma kärlek jag ger andra, men som sagt är det en pågående process... Jag försöker tänka som dig att det jag behöver göra är att ge min kropp riktigt bra mat.

    SvaraRadera